Tisdagarnas veteranorientering går mot sitt slut för säsomgen

Varje tisdag så har det varit veteranorientering i Dalarna och nu på tisdag så arrangeras årets sista tävling i Karlsbyheden. 

Små referat finna att läsa på Korsnäs IK hemsida under fliken veteransidan. (kifok.se).

Nedan ett lite smakprov från tisdagens tävling i Borlänge.

  

Åter i storskogen vid Domnarvets tävling

Bergebo den 15 okt 2013.

5 grader i luften och lite snålblåst gjorde att det kändes lite ruggigt på väg till start. Drygt 300 meter efter start så var dock kroppen uppvärmd, kanske starten uppför bidrog en del.

Därefter så kändes det riktigt skönt i höstvädret, med bra skog och torra fina marker. Det var riktigt roligt att få känna på storskog och kuperingar efter 3 veckors finlöpning. Omväxling förnöjer, men nog skall orientering bedrivas i skogen gärna med lite utmanande terräng.

Som vanligt när Domnarvet är arrangör så fungerar allt som på ett snöre tom med online-resultat på skärmen.

Henning "Datagurun" Online-resultat

När det gäller dagens banor så var det bra skog "för att vara i Bergebo" med fina vägvalssträckor och bra kontrollpunkter, förutom lite tråkig avslutning hem till mål..  

Vi var 120 deltagare varav 12 st från klubben, vilket är en bra siffra så här sent på året.

 Sten på språng

Det bästa med dagen blev dock duschen och fikat nere vid Bergebo motionslokal.

Mycket snack och resonemang kring banor och karta gjorde att vi blev kvar till sista man.

KIF-gänget vi den gemensamma fikat i Bergebo

Resultat från tävlingen finns här.

Nedan finns bana 2 med min löpning inlagd. Missen efter 8:an berodde på att jag vände kartan upp och ner. Nybörjarfel som kommer igen då och då.

Man lär sig aldrig.

En cykeltur längst "Knivstigen"

Klar för start

I går fredag den 11 okt fick jag för mig att cykla hem från fritidshuset över skogen via Knivstigen.

Arkhyttan

Lövåsen

Knivstigen som är en del av Dalkarlsvägen är en vandringsstig som sträcker sig från Kniva i Falun till Skålbo i Stora Skedvi.

Eftersom det var en kall höstdag så var det bara att klä sig därefter. Enligt mina källor så började själva Knivstigen i Skålbo så det var först en transportsträcka på 10 km via Arkhyttan, Lövåsen till torpet Skålbo.  

Skålbo

Vid Skålbo var det inget som tydde på någon vandringsstig så jag fortsatte efter skogsbilvägen och efter 600 meter så dök en märkt vandringsled upp. Här var det ordentligt skyltat med Dalkarlsvägen.  


Nu var det enkel att följa de målade markeringarna och tydliga skyltarna korsningar. Däremot så stod det inte på förrän stigen blev så dålig att det inte gick att cykla på den.
Det var bara att hoppa av och gå. Gränsen mellan Stora Skedvi och Vika passerade och var bra utmärkt med gränsröse och allt.

Ej cykelbart

Det blev en 800 meters vandring innan man kunde hoppa upp på cykeln igen.

Men tyvärr så var det inte sista vandringen för snart var det dags att börja gå igen. Den här gången mellan Skvalta kvarn och Korset. En stig på ca 800 meter den också. Väl framme vid Korset så hade jag tröttnat på att gå så jag tog skogsbilvägen som gick parallellt med Knivstigen ända upp till Psalmbokstallen. 

Hinder över vägen

Strax därefter var det dags för min sista vandring, nämligen stigen förbi Jungfrukällan. Även den en sträcka på 800 meter. 

Därefter så var det cykelbart ända fram till Staberg kanske för att jag fuskade lite på slutet och tog en bättre väg ner till riksväg 69. På vissa ställen var det dock lite hinder såsom nerfallna träd m.m.

Gnolas vål

Efter att jag hade passerat Junfrukällan, som i mitt tycke inte såg ut som en källa utan enbart som ett vattenhål med inte allt för friskt vatten så passerade jag Gnolas vål som är en stor rishög. Högen är minnesmärke efter före detta soldaten Olof Andersson från Sätra by i Rättvik som slagit sig ner här för att vila tillsammans med sin brorson, avskedade soldaten Anders Andersson Gnola från samma by. De var på hemväg, på väg ner mot Kniva. Helt plötsligt drog Anders Andersson Gnola fram en yxhammare och slog sin farbror i huvudet två eller tre gånger.   

Yngves koja

Strax därefter så kommer Yngves koja, tyvärr så var det ingen hemma när jag passerade. Kojan är en uppbyggd kolarkoja som den såg ut för över 100 år sedan och användes av kolarna som skötte milorna på den tiden som det var behov av träkol. 

 Därefter så bar av ner mot Kniva och Staberg, en rejäl nedförsbacke ända ner till riksväg 69.
Väl framme vi Staberg så blev det en enkel transport in mot Falun. Totalt blev det över 3 mil cykelåkning varav c:a 1 mil efter Knivstigen. Min totala vandring dvs när det inte gick att cykla blev 2,4 km.
Om jag hade hållit mig helt och hållet till Knivstigen så hade nog min vandring blivit mycket längre. Som slutkläm så är nog Knivstigen och även Dalkarlsvägen en vandringsled och inte en cykelled.

Nedför mot Staberg

Framme och slutet på Knivstigen

Total sträcka 33624 meter

Denna karta över Knivstigen är från http://www.gamlastaberg.nu/bygden/knivastigen.htm

Muck för 50 år sedan

Tänk vad tiden går fort ibland. Nyss var det 50 år sedan jag muckade efter 15 månader i kronans tjänst.
För att fira detta så samlades min gamla pluton på det som återstår av Dalregementet idag.
Vi blev 25 st som anmälde oss till denna minnes och festkväll.
Det började med denna inbjudan:

Inbjudan till repövning 19 september 2013.

50-år muck

Blod, svett och tårar är väl inte det som i första hand kännetecknar 1963 års män. Nej, snarare glada skratt och muntra kommandon som t ex Orvar Blomqvists oförglömliga kommando när fienden (dvs gräset) skulle slås på Björkbacken: ”Mot Lundebergska grinden, liemännen främst, framåt marsch!”.

Grötrocksmunderingarna fladdrade ystert för vinden när vi segervisst tågade iväg…..

I höst är det 50 år sedan vi ryckte ut.

Nja, inte riktigt alla ty några valde att gå vidare till aspirant- och kadettskolor för att förädla sina krigskonster.

Det känns idag ofattbart länge sedan.

Och i enlighet med den ordning som blivit tradition, ska vi naturligtvis återsamlas än en gång…    ”Än en gång däran bröder, än en gång däran följom den urgamla seden..” skrev Evert Taube inledningsvis i en av sina dryckesvisor.

Sålunda: Hösten 2013 ses vi igen. Nu till 50-årsjubileum

Närmare bestämt på Dalregementet  Torsdagen den 19 september

Dagsprogram:

Kl 15         Samling med fika i gamla matsalen, Dalasalen

Kl 16         Husesyn på regementsområdet

Kl 17         Studiebesök i Dalregementets Museum

Kl 18         Middag på officersmässen

Klädsel: Ledig, vårdad och valfri

Varmt välkommen

Osa senast 9/9

till Ragnar Nåhem, 070-5206737, ragnar@nahem.se 

eller PO Lindblom, 0225-30404  

Vid samlingen på kaserngården var det riktigt hälsande och gissande vem som var vem. Många var likt sig men en del var det svårt att känna igen. Nu var det inte så att vi alla låg på samma pluton under de 15 månaderna, utan några gick på specialutbildning efter 3 månaders grund. Själv var jag på Dalregementet till jul dvs 7 månade, för att sedan utbilda mig i Hässleholm 5 månader innan jag kom tillbaka till Falun igen och avslutade utbildningen där de sista månaderna.

 Rundvandring på området och gamla historier om de olika lokalerna som sjukan, mässen, förråden m.m. lockade fram mycket skratt. Efter information om dagens Svenska försvar och ett besök på militärmuseum så bar det av till officersmässen för en superb middag.  Tal, berättelse och många varianter på snapsvisor klingade underkvällen. Sedan vid kaffe och givetvis avec så blev det musik av Lindblom och Kvarby.


Allsång och en hel del soloartister framträdde under kvällen. Slutligen föreslog Raggen att eftersom det kanske blir för länge att vänta till 60-år jubileum så kör vi 55 år som nästa träff. Han var rädd att bli själv annars.
Framåt midnatt skildes vi åt för att ses om 5 år igen.




Nedan lite hur det var att vara värnpliktig för 50 år sedan.

Vid inryckning så fick vi inte lämna regementet den första veckan. Därefter fick vi vara ute till kl 22 efter tjänstgöringens slut. Civila kläder var ej tillåtet utom när man åkte hem på helgen. Fria lördagar fanns inte.
Dagslönen var 2.25 och det räckte till snus men inte till cigaretter.
Efter jul så blev vi på korpraler och fick en ökning av lönen till 4.50.   Vi fick även också vara ute till kl 24.00. Efter ansökan och speciella själ kunde det beviljad nattpermis.
Vid muck efter 15 månader så fick vi ett avgångsvederlag eller kanske det idag heter fallskärm på 1500 kr.
Det finns hur mycket som helst att berätta från den tiden, men det få bli en senare historia.