Halv-Vasan vid 70

Framme i Oxberg

Så blev det dags igen. Mitt senaste Vasalopp var ett Öppet Spår när jag var 65 år. Då tänkte jag att det var också det sista.
I helgen så åkte vi upp till Mora för att se och heja på alla skidåkare som åkte öppet spår. Jag och Meit provåkte spåret under måndagen i strålande solsken. Detta gjorde att man blev lite sugen på ett nytt lopp.
Gick in på Startplatser.se och fick napp på en som ville sälja sin plats i tisdagens Halv-Vasa. Så plötsligt stod jag där med nummer-lapp, startplats i 7:e led och en bussbiljett till Oxberg.
På tisdag morgon var det bara att knalla i väg till bussen.

Bussar vid Strandens skola

Nu började Vasaloppets fantasiska organisation. Bara att följa anvisningarna så var man snabbt uppe på startplatsen i Oxberg. En gammal nedlagd timmerteminal, gott om plats men ogästvänlig med lite snål-blåst i ett par graders kyla.

Första start var kl 10:00 och sedan startade varje led med 15 minuters lucka. Mitt startled startade alltså kl 11:45 så det blev en ganska lång väntan.  över två timmar fick jag gå omkring och försöka hålla värmen.


När väl mitt led startade så rycktes man med i tävlingshetsen. De första 6 km gick fint med bra glid och fäste.  Redan efter 3 km var vi ikapp den siste från startled 6.
Väl framme vid Vasslan och uppförsbackarna mot Oxberg så tröt både fäste och orken.

Försökte lägga på lite fäste i Oxberg men det bet inget så jag körde på med målsättning att ta mig utan fäste tills Hökbergsbackarna. I Gopshus var det slitigt men man var inte ensam som var utan fäste. Nu vimlade det av åkare från tidigare startled. Tom några från startled 1 åkte jag om. Här började också åkare från startled 9 komma svepande. De hade då kört in en halvtimme på mig.
Några kilometer före Hökberg så dök plötsligt upp skyltar med VW reklam som upplyste om att snart kommer VW fullservice. Perfekt tänkte jag som behövde fäste för att ta mig uppför till Hökberg.
Det visade sig tyvärr att man kanske skulle ha haft bil för att få fullservice. För oss skidåkare var det endast dryck, apelsiner och godis-boll som erbjöds.
Så det var bara att försöka få på lite fäste på mina kalla och blöta skidor.
Ni som har försökt vet att det endast klumpar sig och är svårt att strycka ut. Fick dock på så mycket så att det räckte, med lite smygåkande, ända upp till Hökberg.

  
Nu var det bara att lita på armarna hem till Mora.
Kommer jag bara till Läde så vet jag från gårdagens provåkning att det går att staka ner till Mora.
Väl framme vid Eldris så var det sedan bara att bita ihop och staka på. Armarna var dock slut så farten blev inte så hög men ändå gick det framåt. Mycket av viljan fick man från att man hela tiden passerade löpare från tidigare startled.

I Mora Parken stod Meit och hejade så nu var det bara kilometern kvar. Stannade dock på upploppet och tog några vackra foton som avslutning på detta äventyr. Jag konstaterade också att jag höll min tid. Målet bar att komma till mora före kl 15.30 och det fixade jag 10 minuters marginal. Kanske det blir Kort-Vasan vid 75.