Utdrag från Falu-kuriren
Marschallerna brann efter vägen och hela byn var på fötter.
Julmarknaden i Sundbornsbyn var - som vanligt - mycket välbesökt.
Invånarna i Sundborns socken erbjöd massor av olika saker till hugade löpare.
I ett stånd såldes strumpor av opalgarn. I ett annat hade en klass i Sundbornsskolan fiskdamm - och sålde hembakt bröd.
Ulla Dahlström som bor i Hobborn sålde fårkorv.
– Vi har får hemma på gården och låter ett företag i Mora göra korvarna, sa Ulla, som också hade egenbakade limpor till försäljning.
Daniel Boden från Himlabacken sålde kakor - och gräddade bröd.
– Jag gör glöhoppor, som innehåller fil. De är mycket goda, sa Daniel.
Naturligtvis var det jul på Carl Larssongården och Stora Hyttnäs var pyntat.
Och alla byns butiker var öppna.
Hela Sundborn var på fötter och tusentals människor beräknas ha vandrat runt på vägarna.
Just den här marknadsdagen hade man tur med vädret.
Några minusgrader och sol.
Sundbornsbyn var denna söndag julkortsvackert.
Jag och Meit åkte dit för att kolla det julkorts-vackra Sundborn. Det blev en promenad på 3 km med både nostalgi och nutid. Vår runda syns på denna länk
http://www.funbeat.se/tracks/shownonav.aspx?RouteID=1188125
och börjar med att vi parkerade vid f.d. Gulf bensinmack, Stig som fortfarande driver macken syntes inte till så vi fortsatte till numera Bondes gård och vidare ner mot Clas Johansson affär. Den f.d. gamla Hakon-affären är numera ombyggd och utbyggd till boningshus. Ett sommarlov jobbade jag som spring-sjas hos Clas. På bakre gaveln låg även Sundborns Poststation.
Vi fortsatte vidare över Lillebrobäcken som användes som förbifart för Sundborsån när kraftstation byggdes och även på senare tid vid dammens renoveringar. Mitt mot bandstation, som idag inrymmer en butik som säljer glas och keramik, var det ponnyridning inne i majstångsplatsen. Eftersom det var bara för barn så vi fortsatte förbi vårt garage och skolans matservering. Strax innan ån passerade vi det röda huset som vi bodde i, när vi vad jag vet byggde/renoverade vårt hus.
Numera är den gamla röda träbron ersatt med en ny tråkig cementbro.
Gamla bron låg strax nedströms den nuvarande bron. Som tur är så har Sundbornsborna tagit hand om den stora målningen över bron som fanns i Byggdegården. Målningen som gjordes av Norberg sitter numera i samlingslokalen i nya posthuset.
Strax på andra sidan bron huserade Bengt Johansson med sin diversehandel. Clas och Bengt var inte släckt trots samma efternamn. Bengt hade nära till skratt som hördes långt utanför affären. På den tiden var det CE-JIS som levererade varorna till Bengt. I båda affärerna tillämpades Handelsbok. Den fungerade så att det man handlade skrevs upp för hand i en bok som sammanräknades i slutet på månaden. Man kan kanske likna den med dagens kreditkort.
På vår promenad så hade vi passerat en mängd försäljningsstånd och utanför Bengt Johansson så säljs det fårkorv. Nu är frågan om vi skall fortsätta mot kyrka eller er mot Carl Larsson. Efter att ha pratat med Christina från Ruptjärn så fortsätter vi mot kyrkan. I Sjöbloms hus bor Majbritt tydligen kvar, däremot i Sjögrens så är det numera nytt folk. Utanför nästan varje hus är det stånd som säljer div hemgjorda saker. I huset efter Ekens och snett emot Rasta så gör vi ett nedslag. Jag tror att i huset bodde bla Ida Nordin men även några lärare. Numera är källaren inredd med en vinkällare och ett annat rum med en ölkällare. Ett stort och brett sortiment finns i de båda källarrummen. Längst in finns ett stort mysigt rum som numera används till vin och wiskypovnings-kvällar.
Utanför på gården träffade vi Britt-Marie från Hobborn som visade oss på uthuset bakom gården. I det helt oisolerde huset fanns det grejor och "skrot" från hela värden uppsatta på väggar och tak. I ena rummet fanns en bardisk med ölflaskor visserligen tomma från hela världen. Dessutom en stor samling ölunderlägg. Vi stötte på Olle och Solvig som hjälpte oss att komma ihåg hur det var förr i tiden.
Efter att ha passerat kyrkan så gick vi in i församligshemmet eller biblioteket som det ar tidigare. Som å alla andra platser så va det fika och en hel del stånd.
Nästa anhalt blev gamla kvarnen men på vägen dit så passerade vi ny posthuset och en del upp-plogade parkeringsplatser. I Kvarnen var allt sig likt sånär att alla maskiner var borta samt att rummet på andra våningen som vi hade som vallabod under vinter var riven. Var man tyst och lyssnade noga så kunde man nästan höra kvarnarnas malande och hästarna gnäggande. För det mesta så väntade de tillresta bönderna under tiden som säden maldes. Senare ersattes hästen av traktorer. Jag minns särskilt en traktor som järnhjul. Man kunde höra när den var i antågande ända uppe vid Gråa. Så mycket slamrade det när den rullade fram i maklig far. Traktorerna drevs med fotogen så för att starta dessa så behövdes en blåslampa som värmde upp fotogenet så att det kunde förångas.
På vägen ner mot Carl Larsson så passerad vi vårt gamla badhus, tvättstuga och smedja. Alt inrymt i samma röda hus nere vid ån. Tvättstuga användes också som slaktrum av grisar när det var dags för julskinkan.
Längre ner ligger station som det hette när man menade kraftstation.
Station snurrar och går fortfarande och har numera blivit över 110 år gammal.
Mitt emot låg Nyströms loge och innanför lagården. Nyströms lagård inrymde bl.a. 12 kor, 2 hästar, grisar och höns.
I dag finns inget kvar av detta utan nu ligger det en matservering på platsen.
Eftersom man flotade timmer i Sundbornsån och kraftstation låg i vägen för detta så fanns ett dike med en timmerränna byggd av trä från smedjan förbi Nyströms lagård och med utlopp nedanför Carl Larssonsgården.
I dag är ränna riven men diket finns fortfarande kvar.
Överallt där vi passerade så fanns stånd och serveringar.
Vi hoppade över Carl Larssogården utan slutade i stället vår promenad vid Lindedals.
I dörren stod Ann-Kristin Wiborg och hälsade oss välkomna. Lite längre in i huset så träffade i Ann-Kristins lillasyster Lotta. När man klev in i huset så kändes det som man klev 60 år bakåt i tiden. Precis som när Curt och jag gick in till Kapten Lindedahl för att hämta ersättningen för vårt jobb som bestod av att transportera ved från Nyströms loge till Lindedahls vedlår. Det var alltid lika spännande att räkna den påse med småmynt som vi fick i ersättning för vårt slit.
Efter Lindedahls så återvände vi tillbaka till Engkvists mack och vår bil. När jag passade brandstationen för andra gången så minns jag hur spännande och samtidigt otäckt det var varje gång brandsirenen tjöt över Byn.
Brandåren bemannades av karlarna som jobbade eller fanns inom närområdet och sammankallades med denna siren.
Avslutningsvis kan man sammanfatta att ett sådant trevligt och bra arrangemang skall också ha tur med vädret
Jag och Meit åkte dit för att kolla det julkorts-vackra Sundborn. Det blev en promenad på 3 km med både nostalgi och nutid. Vår runda syns på denna länk
http://www.funbeat.se/tracks/shownonav.aspx?RouteID=1188125
och börjar med att vi parkerade vid f.d. Gulf bensinmack, Stig som fortfarande driver macken syntes inte till så vi fortsatte till numera Bondes gård och vidare ner mot Clas Johansson affär. Den f.d. gamla Hakon-affären är numera ombyggd och utbyggd till boningshus. Ett sommarlov jobbade jag som spring-sjas hos Clas. På bakre gaveln låg även Sundborns Poststation.
Vi fortsatte vidare över Lillebrobäcken som användes som förbifart för Sundborsån när kraftstation byggdes och även på senare tid vid dammens renoveringar. Mitt mot bandstation, som idag inrymmer en butik som säljer glas och keramik, var det ponnyridning inne i majstångsplatsen. Eftersom det var bara för barn så vi fortsatte förbi vårt garage och skolans matservering. Strax innan ån passerade vi det röda huset som vi bodde i, när vi vad jag vet byggde/renoverade vårt hus.
Numera är den gamla röda träbron ersatt med en ny tråkig cementbro.
 |
| Foto tagit uppströms från Sundbornsbron |
 |
| Bengt Johanssons diversehandel |
Utanför på gården träffade vi Britt-Marie från Hobborn som visade oss på uthuset bakom gården. I det helt oisolerde huset fanns det grejor och "skrot" från hela värden uppsatta på väggar och tak. I ena rummet fanns en bardisk med ölflaskor visserligen tomma från hela världen. Dessutom en stor samling ölunderlägg. Vi stötte på Olle och Solvig som hjälpte oss att komma ihåg hur det var förr i tiden.
Efter att ha passerat kyrkan så gick vi in i församligshemmet eller biblioteket som det ar tidigare. Som å alla andra platser så va det fika och en hel del stånd.
På vägen ner mot Carl Larsson så passerad vi vårt gamla badhus, tvättstuga och smedja. Alt inrymt i samma röda hus nere vid ån. Tvättstuga användes också som slaktrum av grisar när det var dags för julskinkan.
Längre ner ligger station som det hette när man menade kraftstation.Station snurrar och går fortfarande och har numera blivit över 110 år gammal.
Mitt emot låg Nyströms loge och innanför lagården. Nyströms lagård inrymde bl.a. 12 kor, 2 hästar, grisar och höns.
I dag finns inget kvar av detta utan nu ligger det en matservering på platsen.
Eftersom man flotade timmer i Sundbornsån och kraftstation låg i vägen för detta så fanns ett dike med en timmerränna byggd av trä från smedjan förbi Nyströms lagård och med utlopp nedanför Carl Larssonsgården.
I dag är ränna riven men diket finns fortfarande kvar.
Överallt där vi passerade så fanns stånd och serveringar.
Vi hoppade över Carl Larssogården utan slutade i stället vår promenad vid Lindedals.
I dörren stod Ann-Kristin Wiborg och hälsade oss välkomna. Lite längre in i huset så träffade i Ann-Kristins lillasyster Lotta. När man klev in i huset så kändes det som man klev 60 år bakåt i tiden. Precis som när Curt och jag gick in till Kapten Lindedahl för att hämta ersättningen för vårt jobb som bestod av att transportera ved från Nyströms loge till Lindedahls vedlår. Det var alltid lika spännande att räkna den påse med småmynt som vi fick i ersättning för vårt slit.
Efter Lindedahls så återvände vi tillbaka till Engkvists mack och vår bil. När jag passade brandstationen för andra gången så minns jag hur spännande och samtidigt otäckt det var varje gång brandsirenen tjöt över Byn.
Brandåren bemannades av karlarna som jobbade eller fanns inom närområdet och sammankallades med denna siren.
Avslutningsvis kan man sammanfatta att ett sådant trevligt och bra arrangemang skall också ha tur med vädret
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar